Tre dispositioner för tre sorters frågor
Metoderna för att göra en disposition skiljer sig främst åt genom hur mycket de låser fast dig. Bokens bärande stomme i ett stycke talar om vad boken handlar om. En scenlista visar vad som händer. En disposition kapitel för kapitel visar var varje del hör hemma i manuset. Du kan välja en metod eller gå igenom alla tre medan boken tar form.
Det finns inget enda rätt sätt. Både författare som planerar noggrant och de som upptäcker berättelsen medan de skriver blir klara med sina romaner. Det viktiga är att välja den mängd struktur som besvarar frågan som hindrar dig just nu.
Metod ett: bokens bärande stomme i ett stycke
Skriv fyra till sex meningar som bär hela boken: vem som vill vad, vad som står i vägen, vändningen halvvägs som förändrar problemet, priset för upplösningen och hur det slutar. Slutet är inte valfritt. En stomme utan slut är bara en grundidé.
En mall kan vara till hjälp. Din huvudperson vill nå ett mål av en viss anledning. En motkraft står i vägen av sin egen anledning. Halvvägs förändrar en upptäckt eller vändning vad berättelsen handlar om. I slutet lyckas huvudpersonen, misslyckas eller nöjer sig med något annat, och får betala ett konkret pris.
Här är en stomme för mysteriet i exemplet nedan. Nell Okafor vill sälja sin avlidna mosters bageri och lämna Tarn Hollow inom en vecka. Kommunfullmäktige vill att liggaren hon hittar förblir begravd, och sheriffen hjälper dem. Halvvägs får hon veta att mostern betalade någon, inte fick betalt, vilket förvandlar ett mord till en hemlighet. I slutet avslöjar Nell kommunfullmäktiges ordförande, ger upp sin plan att flytta och betalar med sin plats som bekväm utomstående.
Använd stommen när du har en idé men saknar form, eller när ett utkast tappat riktningen och du behöver minnas vad boken ska åstadkomma. Det går så snabbt att skriva om den fem gånger på en eftermiddag – och det är precis så du ska använda den.
Metod två: scenlistan
En scenlista har en rad per scen, i ordning. Varje rad talar om vilka som är med, vad de vill och vad som har förändrats när scenen är slut. Om inget har förändrats kan scenen behöva strykas eller slås ihop med en annan.
Håll varje rad kring tjugo ord och stå emot frestelsen att skriva dialog eller beskrivningar. Du undersöker orsak och verkan: händer scen sju på grund av scen sex? Många författare upptäcker en lucka i mitten, där tre scener med personer som pratar om problemet får ersätta en faktisk händelse. En lista visar det på en timme. Ett utkast avslöjar det först efter tre månader.
Om du inte vet var du ska börja är en scenlista ett klokt standardval. Den låser ordningsföljden utan att låsa prosan.
Metod tre: disposition kapitel för kapitel
Här fördelar du scenerna på kapitel och lägger till några meningar om varje: berättarperspektiv, miljö, känslomässig utveckling och vad läsaren får veta. Det här är den mest omfattande av de tre metoderna, och den är värd arbetet när du behöver hålla reda på flera komplikationer, till exempel flera berättarperspektiv, parallella tidslinjer eller ett mysterium där ledtrådarna måste komma i en bestämd ordning.
Nackdelen är att planen lätt blir skör. En detaljerad plan för kapitel tjugotvå, skriven innan kapitel fyra finns, kommer att visa sig vara fel. Gör en fullständig kapitelplan för bokens första tredjedel och håll resten på scenlistenivå tills du kommer dit.
Så väljer du metod
Fråga dig vad som hindrar dig just nu och välj sedan den minst omfattande metoden som ger dig svaret.
- Välj stommen om du inte vet vad boken handlar om eller brukar överge utkast halvvägs.
- Välj scenlistan om du känner till berättelsen men inte ser ordningsföljden, eller vill hitta luckor innan du börjar skriva.
- Välj kapitelplanen om du har flera berättarperspektiv, ett tidslinjepussel eller ledtrådar som måste komma i en viss ordning.
- Om du är osäker, skriv först stommen och gör sedan en scenlista för den del du snart ska skriva.
Ett genomarbetat exempel: en scenlista på 12 rader
Här är en scenlista för ett påhittat mysterium i en småstad. Nell Okafor återvänder till Tarn Hollow för att sälja bageriet hon ärvt efter sin moster Odile, som dog i ett fall vid den gamla kvarnen. Varje rad beskriver scenen och sedan vad som förändras.
Lägg märke till vad listan avslöjar. Vändpunkten mitt i berättelsen, på rad sex, ändrar frågan från vem som dödade Odile till vad Odile betalade för. Ingen planerade den vändningen från början; den dök upp eftersom rad fem behövde ge ett skäl till inbrottet. Det är den sortens upptäckt som blir enkel att göra med en lista.
- 1. Ankomsten: Nell kommer till Tarn Hollow i regnet, och sheriff Pruitt är märkligt ivrig att hjälpa till med försäljningen. Förändring: hon planerar en snabb avresa och lägger märke till hans iver.
- 2. Skafferiet: i en mjölbehållare hittar hon en liggare med initialer och belopp, skriven av Odile. Förändring: den snabba försäljningen får vänta.
- 3. Lärlingen: Tobias säger att han inte vet något om liggaren och bär Odiles klocka. Förändring: hon har sin första lögn att följa upp.
- 4. Matstället: hon får höra att Odile föll från kvarnens trappa, och doktor Ansel vill inte möta hennes blick när hon frågar om dödstiden. Förändring: fallet verkar misstänkt.
- 5. Kommunfullmäktiges lista: initialerna stämmer överens med fyra ledamöter i kommunfullmäktige. Förändring: hon vet vilka som var inblandade, men inte varför.
- 6. Inbrottet: någon söker igenom bageriet, men Nell har gömt liggaren. Hon läser den igen och ser att Odile var den som betalade. Förändring: Odile var ingen utpressare; berättelsen går från ett mord till en hemlighet som hon betalade för att hålla dold.
- 7. Tobias brister: han säger att Odile gav honom klockan att gömma kvällen då hon dog, eftersom hon var rädd. Förändring: Nell förstår att dödsfallet var väntat.
- 8. Läkaren: doktor Ansel erkänner att hon skrev under dödsattesten efter påtryckningar från Pruitt. Förändring: sheriffen blir nu misstänkt.
- 9. Den gamla branden: beloppen leder till en brand i kvarnen tjugo år tidigare och en nattvakt som dog när sprinklersystemet stängdes av. Förändring: hemligheten har ett offer.
- 10. Sheriffen trängs in i ett hörn: Pruitt erkänner att han mörklade saken av rädsla, inte för att han mördat någon, och nämner kommunfullmäktiges ordförande Marguerite Hale. Förändring: den misstänkta byts ut.
- 11. Gryning vid bageriet: Nell använder den sista anteckningen i Odiles liggare för att få Hale att erkänna att hon knuffade Odile. Förändring: sanningen sägs högt inför ett vittne.
- 12. Efteråt: Nell lämnar liggaren till en statlig utredare, håller bageriet öppet och hittar Tobias vid ugnarna. Förändring: hon stannar.
När du ska sluta göra en disposition
Sluta när du kan börja på nästa scen utan att behöva gissa vad den ska fylla för funktion. Du behöver ingen färdig karta, bara nästa del och en riktning för slutet. Här är några tecken på att du har planerat längre än så:
- Du putsar meningar inne i dispositionen.
- Du lägger hela tiden till bakgrund i stället för händelser.
- Veckorna går utan att du skriver en enda scen.
- Det känns som om berättelsen redan är berättad, och det verkar tråkigt att börja skriva.
Om du skriver för att upptäcka berättelsen kan du göra dispositionen baklänges i stället. Efter varje skrivpass antecknar du två rader om vad som hände och vad du tror kommer härnäst. Till slut har du en scenlista som bygger på utkastet, och den hjälper dig att hålla reda på trådar du råkade plantera.
Ändra dispositionen när utkastet lär dig något nytt
Utkastet kommer att säga emot dispositionen. En person vägrar medverka i en scen, en bifigur visar sig vara viktig och vändpunkten kanske kommer redan efter en fjärdedel. Det betyder att dispositionen gör sitt jobb: den var en hypotes, och utkastet är testet.
När det händer ändrar du planen framåt. Skriv bara om raderna efter ändringen och lägg en kort anteckning högst upp om vad som ändrades och varför, så att du kan ångra ändringen. Om du bestämmer dig för att Tobias ska brista i scen 5 i stället för scen 7 behöver du gå igenom scenerna 6 till 12 och se om något bygger på att han är tyst.
I SagaFold kan du spara ledtrådar och personer som berättelseanteckningar och länka dem till styckena där de förekommer. Då ser du alla ställen där en ledtråd finns innan du flyttar den, och du kan prova en omskriven scen som ett alternativt utkast innan du ersätter originalet.