Vad en synopsis ska göra
En synopsis har två uppgifter. När du skickar in ett manus ber litterära agenter och förlag ofta om en synopsis tillsammans med provkapitel. De läser den för att se om berättelsen hänger ihop och får ett bra slut, sådant som ett utdrag inte kan visa. Kraven varierar, så läs varje agents eller förlags riktlinjer och följ dem noga.
För dig är den ett test av handlingen. Om du inte kan sammanfatta boken på en sida kan utkastet ha samma problem: händelser som följer på varandra utan att orsaka varandra.
När någon läser en synopsis letar de efter en huvudperson som fattar aktiva beslut, händelser som bygger vidare i stället för att upprepa sig och ett slut som infriar det berättelsen har byggt upp. De bedömer inte din prosa. Det gör de utifrån provkapitlen, så synopsisen kan vara saklig och enkel.
En synopsis är ingen baksidestext. En baksidestext lockar och håller tillbaka slutet för att väcka läsarens nyfikenhet. En synopsis avslöjar slutet för att visa att berättelsen fungerar.
En eller två sidor
Som riktmärke brukar en synopsis på en sida vara ungefär 400–600 ord med enkelt radavstånd, och en version på två sidor kan vara upp till cirka 1 000 ord. Vissa vill bara ha ett kort stycke, andra ber om mer. Anger riktlinjerna en längd är det den som gäller.
Många riktlinjer vill också att du skriver titel, genre och ordantal överst. Om någon bara ber om en synopsis utan att ange längd är en sida ett säkrare val. Ett kortare dokument som fungerar är bättre än ett längre som svävar iväg.
Det är bra att skriva tre versioner: ett stycke på ungefär 150 ord, en version på en sida och en på två sidor. Varje version lägger till ett lager.
- Stycket tar upp huvudpersonen, problemet, vändpunkten och slutet.
- Versionen på en sida lägger till de viktigaste vändningarna i rätt ordning och den viktigaste relationen.
- Versionen på två sidor tar med sidospår, men bara sådana som påverkar slutet.
En struktur som fungerar
Följ huvudlinjen av orsak och verkan. Knyt ihop varje steg med ord som eftersom, därför eller men. Om du inte kan det finns en lucka i handlingen, och synopsisen har hjälpt dig att hitta den.
En möjlig fördelning för en version på en sida är en kort inledning, ungefär halva utrymmet till vändningarna i mitten och en rejäl sista fjärdedel till klimax och slut. Slutet stryks oftast när skribenten får slut på utrymme, trots att det är just det läsaren vill kontrollera.
- Inledning: vem huvudpersonen är, var hen befinner sig och hur vardagen ser ut.
- Omskakningen: det som tvingar fram en förändring.
- Vad huvudpersonen vill och vad som står i vägen.
- Stegring: de viktigaste vändningarna, där varje ny vändning följer av den förra.
- Vändningen ungefär i mitten som förändrar problemet.
- Krisen och klimax.
- Slutet, vad det kostar och hur huvudpersonen har förändrats.
Regler som sällan går att tänja på
Några konventioner gäller nästan oavsett vad som efterfrågas:
- Skriv i presens och tredje person, även om romanen är skriven i dåtid eller första person.
- Avslöja alltid slutet. Skriv inte en mening som frågar om hon kommer att överleva.
- Nämn huvudpersonerna vid namn och ge en kort förklaring av deras roll första gången de dyker upp. Ta bara med namngivna personer som förändrar handlingen.
- Ta bara upp känslor när de leder till ett beslut.
- Beskriv händelser och motiv, inte teman. Skriv vad som händer, inte att det är en berättelse om sorg.
Var konkret när du väljer substantiv. Ett glasbruk på fallrepet säger mer än ett företag i kris, och en pantlapp säger mer än en ledtråd. Något enstaka ord kan spegla tonen i din bok, men i det här dokumentet är tydlighet viktigare än stil.
Vanliga misstag
De flesta misslyckade synopsisar har ett av några återkommande problem. Jämför ditt utkast med den här listan:
- Att antyda slutet, så att texten låter som en baksidestext.
- Att återberätta scen för scen, så att detaljer skymmer huvudlinjen.
- Att nämna för många personer, så att läsaren tappar bort sig.
- Att ta med sidospår som inte påverkar slutet.
- Att skriva vaga övergångar som: på vägen lär hon sig en viktig läxa.
- Att berömma boken med ord som fängslande eller gripande. Låt händelserna tala för sig själva.
Fällan att återberätta behöver ett exempel. En återberättelse säger: I kapitel tre går Priya till huset. I kapitel fyra hittar hon några brev. En synopsis säger: Priya hittar brev som bevisar att Voss stal glasbrukets glasyrrecept och tror att hon kan rädda sin familj genom att lämna tillbaka det. Den andra versionen tar bort kapitlen, slår ihop två scener och förklarar motivet.
Ett genomarbetat exempel: ett synopsisstycke på 150 ord
Här är ett stycke för en påhittad roman, Den blå glasyren, som utspelar sig i en glasbruksort på fallrepet.
När glasbruket som sysselsätter halva Merrow Bay går i konkurs får nittonåriga Priya Raman det enda jobb hon kan hitta: att packa ihop huset åt den tillbakadragne Alder Voss, som ska flytta till ett äldreboende. Bland pappren hittar hon bevis för att Voss stal receptet till glasbrukets berömda blå glasyr, och Priya tror att hon kan rädda sin familj genom att lämna tillbaka det. Voss är fortfarande skarp och erbjuder ett byte: receptet mot att Priya tiger om de andra breven, som visar att Priyas mormor hjälpte honom. Under vintern slits Priya mellan familjens överlevnad och mormoderns goda namn, samtidigt som Voss sonson Jonah, som håller på att bli förälskad i henne, i hemlighet letar efter breven för att skydda sitt arv. När Jonah bränner dem misslyckas Priya med att återskapa glasyren ur minnet. I stället offentliggör hon hela historien och ger upp både receptet och mormoderns rykte. Glasbruket öppnar igen som en liten öppen verkstad, och Jonah lämnar orten.
Exemplet, rad för rad
Varje mening har en uppgift och leder vidare till nästa.
Lägg märke till vad som saknas. Här finns ingen beskrivning av Merrow Bay, inga syskon och ingen bakgrund till Jonah. Ett stycke på 150 ord måste välja bort sådant. När du bygger ut det till en sida lägger du till vändningarna i mitten som ryms mellan de här meningarna, inte fler personer.
- Första meningen etablerar miljön, personen, omskakningen och den första uppgiften på en gång. Den nämner bara Priya och Voss.
- Andra meningen visar vad Priya vill: hon tror att receptet kan rädda familjen. Den sätter också upp stölden som berättelsens centrala hemlighet.
- Tredje meningen är vändpunkten. Hindret visar sig som ett byte, och mormoderns inblandning höjer insatsen.
- Fjärde meningen visar berättelsens mitt: ett dilemma som pågår länge, plus en andra press i form av Jonah, den enda andra namngivna personen som spelar roll.
- Femte meningen är krisen. Jonahs handling stänger den enkla vägen framåt, och Priyas försök att lösa problemet misslyckas.
- Sjätte meningen visar beslutet som definierar Priya. Den visar priset: hon ger upp både receptet och mormoderns goda namn.
- Sjunde meningen visar slutet och följderna för orten och kärlekshistorien. Inget lockbete och inget frågetecken.
Använd den före och efter skrivandet
Skriv stycket innan du börjar på första utkastet. Om den femte meningen inte följer av den fjärde kan du rätta till handlingen medan det fortfarande är enkelt. När utkastet är klart skriver du om synopsisen utifrån boken du faktiskt skrev, eftersom berättelsen kan ha ändrats under arbetet.
Låt någon läsa den. Ge synopsisen till en vän som inte har läst boken och be hen återberätta handlingen. Om vännen kör fast eller gissar fel är din sammanfattning otydlig, och det kan även handlingen vara.
Bygg sedan ut texten: lägg till vändningarna mellan meningarna tills du har en sida. I SagaFold kan du spara personer och ledtrådar som berättelseanteckningar och länka dem till avsnitten där de förekommer. Det hjälper dig att kontrollera att alla namn i synopsisen faktiskt fyller en funktion i boken.